Sov länge i min gigantiska säng i morse. Önskar jag
kunde ta med sängen som souvenir från Las Vegas. Åt frukost på ett ställe som
heter Einstein Brothers...dom har smörgåsar och allt möjligt där. Försökte få
ut pengar från mitt visakort som krånglat lite... förde över pengar sedan var
det bekymret ur världen. Efter frukosten begav vi oss till ”Tropicana” där dom
visar olika stora utställningar. Just nu är det ”Titanic” där dom visar föremål
som dom hittat inuti vraket och så den andra stora utställningen vid namn ”Bodies”
som vi skulle se. Det är en utställning gjord helt med riktiga döda människor.
Rätt mobid utställning men mycket intressant. Man fick av naturliga själ inte
fota där inne men vill du ända se något från utställningen så kan du ta en titt
här: http://www.tropicanalv.com/ent...
Det var verkligen en overklig upplevelse att se alla dessa kroppar. Man fick se
exakt hur kroppen ser ut inuti anatomiskt. Kropparna hade torkats på något
underligt sätt innan dom visades upp. Jag stod bara några centimeter ifrån en
död verklig människa...ända hade jag svårt att förstå att det verkligen var en
riktig människa en gång i tiden. Dom såg nästan övernaturliga ut...som
skyltdockor eller skulpturer på något märkligt vis. Det fanns en speciell
avdelning för foster också. En bebis hade fötts med tarmarna på utsidan av
kroppen, man kunde även se siamesiska tvillingar...det var som sagt en overklig
upplevelse. Men har man chansen så tycker jag man bor gå och se den, det är ju
intressant att se hur allt egentligen ser ut inuti kroppen. Efter ”Bodies” så
gick vi till Berg-och-dalbanan ovanpå New York. Det var en häftig åktur...snabbt
som attan gick den. Gick en sväng till MGM Grand och tittade på lejonen dom har
där inne...sedan till ”Venecian” som är som ett miniatyr Italien. Det var som
att strosa omkring i Venedig där inne. Bl a himmel med moln på...helt galet
egentligen att dom byggt något liknande. Kanaler med båtar (gondoler) och hela
köret.
Vägen till Grand Canon
Vi påbörjade vår resa mot Grand Canyon. Åkte bil i 4-5 timmar innan vi äntligen
kom fram. Satte upp tältet och låg och pratade en massa innan vi somnade rätt
sent på natten. Det var kallt ute och jag frös en massa men det blev rätt snart
varmt inne i tältet. Nackdelen med att tälta ar att det blir så dålig luft inne
i tältet tycker jag.
Williams
Vi åkte förbi ett ställe som heter ”Williams” på vägen till Grand Canyon. Det
verkar vara en liten mysig stad...små barer och caféer och rum att hyra lite
överallt. Det såg ut att vara en mix mellan 50-60-tal och vilda western. Vi
lyssnade på radio medan vi åkte...hittade en radiokanal på 103,3 MHZ, Casey
K.E.Y, Route 66 radio...dom spelade allt från ”Oldies” till Country och Western
musik. Det var en viss känsla av att få chansen att åka en bit längst den
historiska ”Route 66”
i den mörka sommarnatten här ute i vildmarken. Längst vägarna stod det stora
hjortar med gigantiska horn! Man fick se upp sa man inte krockade med någon
vilding där ute.
Vaknade hos Caseys vänner Craig och Heather efter
att ha sovit i deras 7-åriga dotter Abbeys princess-säng. Åt en banan och drack
lite vatten och åkte sedan till Zion National park. Vi började med att vandra
upp i bergen. Vi gick längst ett vandringsspår som ledde oss upp till en massa
naturliga pooler i bergen. Emerald Pools hette dom. Det fanns tre olika spår på
olika nivåer som ledde till tre olika storlekar av pooler. Lower pools längst
nere, middle pools och så upper pool längst uppe. Vi gick upp och såg
allesammans men hamnade på något märkligt sätt på fel vandringsspår och tog fel
väg upp så vi hamnade ute i bushen bland en massa vassa buskar, stenar, rötter
och allmänt vildvuxen natur. Ett tag trodde jag att jag skulle spy då vi klättrade
uppför berget...Vilken värme! Och vilken terräng! På ett ställe finns det ett
mindre vattenfall som kastar sig ut över klippkanten...ser ut som en gigantisk
dusch. Väldigt frestande att ställa sig under det i den väldiga hettan...
Nar vi kom upp på toppen så badade Casey i poolen medan jag satt och slappade i
skuggan och drack vatten i mängder och åt lite salta chips. Vattnet i poolen
kommer från smältvatten från snön som funnits uppe på toppen av berget. Vägen
ner var lättare. Såg en massa fina vyer. Vilket bergsmassiv! Det finns tre
väldigt kända bergstoppar här, dom heter Abraham, Isac och Jacob.
Lunch blev en sallad på gräsmattan i skuggan utanför en lodge som finns inne i
nationalparken. Det var skönt att få sitta ner en stund efter att ha vandrat i
bergen ett par timmar. Nar vi smält maten var det dags for nästa äventyr – Att
besöka Zions Narrows!
Zions Narrows
Narrows är en dal som bildats av Virgin river. Vi vadade i det svala vattnet ett
par timmar inne i canyonen. Där inne i dalen var det svalt och skönt. Lite
klurigt var det att inte ramla omkull pga strömt vatten och hala stenar, Men
det gick bra. Bitvis vadade man med vatten upp till låren. Ta med skor ni inte
är rädd om i fall ni skall vada där inne. Mesta delen av vandringen är direkt i
floden. Upplevelsen är urhärlig. Vacker natur, svalt vatten och gigantiska
klippvaggar runt omkring! Mycket vacker natur! Det kryllar av ekorrar här i
parken. Såg t om en orm av något slag idag...den var lite över en meter lång
och hade fulla magen med mat...en riktig tjockis. Här i skogarna finns det
vilda kalkoner. Såg skymten av en från bussen vi åkte med för att ta oss runt i
nationalparken.
Subway
Åt pa Subway idag... det var en annorlunda upplevelse må jag säga. Som att
beställa en whopper på Burger King i Nevada nästan. Typ 100 olika val. Åt en
Chicken & bacon ranch macka... den var himla smaskig. Tur att Casey är med
och kan hjälpa mig med att beställa mat. Mackan innehöll bacon, kyckling,
själva brödet var rostat italienskt vitt bröd, gurka, ost, sallad, tomater och
ranchdressing.
Efter Subwaymackan så begav vi oss vidare mot Las Vegas. Vi passerade
Washington City. Det finns tydligen en massa Washington runt om i landet. I more
var vi in påBest Buy (en stor affär som ä som OnOff typ) för att försöka köpa
ett polarisationsfilter till kameran eftersom jag tappade mitt första dagen här
i USA. Men dom hade bara filter till videokameror. Jag antar att man inte kan kalla
”Best buy” for best buy längre eftersom dom inte har kamerafilter. Vi åkte in
på Wallmart också men dom hade inte heller några filter. Däremot verkar båda
ställena sälja kameror i massor. Urdumt.
Efter alla ställen utan filter så fick vi för oss att jag skulle köpa skor
inför Vegas. Vi åkte in på en skoaffär där dom sålde väldigt billiga skor... omkring
20 dollar för ett par riktigt snygga skor. ”Payless shoe store” hette affären. Kassörskan
kom fram till att jag hade storlek 6 och en halv. Dom hade en hel drös med skor
men inga skor som både passade till min klänning och samtidigt var praktiska
nog att gå omkring mycket i. I slutänden bestämde jag mig för att använda mina
silverflipflops med strass på.
Åkte igenom Arizona en stund på vägen till Las Vegas i Nevada. Det ar fascinerande
att se hur naturen skiftar. I Arizona växer massor av Joshua trees. Bergen ser
annorlunda ut här. Dom är inte längre så röda och dom finns i alla former från platåer
till stora bergstoppar. Jag har sett allt från stora bergsmassiv till små
kullar och röda lustiga bergsformationer. Naturen är verkligen imponerande här.
Det kryllar som sagt av djur i skogarna och bergen.
Jag tycker det finns en hel del lustiga vägskyltar här...på en stod det ”wrong
way” och en annan ”falling rocks’. Dom sätter upp skyltar för det mesta verkar
det som. Kanske är det för att dom är så snabb med att stämma varann här?
Moapa Indianreservat
Vi åkte igenom Moapa indianreservat och tankade på en av deras bensinstationer.
Där hade det samlats en massa folk för en fyrverkerishow som skulle visas ikväll.
Jag fick veta att indianerna här säljer fyrverkerier för att ha något att försörja
sig med. Det satt en massa indianer och väntade på att föreställningen skulle
börja. Jag hade gärna gjort dom sällskap...jag älskar fyrverkerier och är fascinerad
av hur indianerna levt och hur dom har det idag.
Checking in – Las Vegas here we come!
Kom till Las Vegas runt nio tiden på kvällen och checkade in på vart hotell
”Orleans” där vi hyrt ett rum på 6:e våningen. Fick ett jättefint rum, stort
rum med en varsin gigantisk dubbelsäng! Kommer sova som en drottning i min
säng! Duschade och satte på mig lite finare kläder for att gå ut och ta en titt
på ”The strip”. The strip är gatan där alla de stora hotellen och casinona
ligger. Såg Cesars Palace, MGM Grand, Luxor, New York, Planet Hollywood och
alla de andra gigantiska ställena. Vi gick in och igenom de flesta av dom. Las
Vegas ser ut som ett Disneyland för vuxna. Sprit, sex och gambeling överallt. I
nästan varje gatuhörn står det en snubbe som försöker pracka på dig ett visitkort
till en prostituerad om du är man. Las Vegas känns stort...åtminstone om man
tanker på byggnadernas höjd och mängden casinos som ryms där inne. Det kryllar
bokstavligen av barer och spelautomater överallt. Såg ”The stratosphere” på
slutet av kvällen. På toppen av byggnaden finns olika karuseller. Las Vegas är överväldigande...så
många neonskyltar, lampor och folk överallt. Allt är lyx. Hotellen är översållade
av detaljer.. .och det finns rum att hyra i de mest otänkbara prisklasser.
Deras mobiltelefonmaster ser ut som palmer. Här finns verkligen något för alla.
Kom hem tillbaka till hotellrummet igen vid tre tiden på morgonen...
Efter att ha sovit i tält och vaknat till lite så
gick vi iväg för att äta frukost. De blev på Rubys Inn. Jag provade pannkaka
med sirap på. Det var smaskigt. Beställde en iced tea till det men upptäckte
att det inte ens var i närheten av vad jag trodde det skulle vara. Fanns
absolute inget socker alls i den…bara starkt kallt te. Urk! Ingen hit tyckte
jag.
Efter frukosten sa åkte vi en sväng och kikade lite runt om i Bryce Canyon. Men
efter ca 1 och en halv timme så återvände vi för att ta en tur med helikopter över
Bryce Canyon. Det var himla cool att se allt från ovan. Så märkliga röda
stenformationer överallt som havet skapat flera tusen år sedan - väldigt mäktigt!
Resan kostade 59 dollar men var helt klart värt det!
Efter helikopterresan så begav vi oss tillbaka in i Bryce Canon igen och
stannade vid en massa ställen runt om i canyonen. Rainbowpoint var sisa stoppet
som ligger mer än 9015
feet över havet. Det sista vi gjorde innan vi lämnade
Bryce canon var att gå ner i Navajo Loop och ta en promenad. De var tufft!
Varmt och kämpigt men oj vilken upplevelse! Vi har haft 105 grader varmt här…Fahrenheit…det
är rätt varmt kan jag lova och jag har lyckats bränna mig och har världens
bondbränna.
Har fotat jordekorrar, hjortar, en Bluejay (vad det nu heter på svenska vet jag
inte), och en Korp…
Besökte Coral Pink Sand dunes…det är en jättestor öken med en massa orangerosa
sand. Det var häftigt för jag har alltid velat se en sådan sandöken.
Är i St.George just nu hos ett par som Casey känner. Vi skall bo här över
natten och imorgon beger vi oss vidare till Zion national park och efter det
till Hildale och vidare mot Las Vegas.
Jag har sett en massa skog där det varit stora skogsbränder.
Nu har vi börjat vår roadtrip.
Jag har alltid funderat över varför dom skriver ord i telefonnumret. Nu fick
jag förklaringen. Ordet man skriver är egentligen ett helt nummer men man använder
knapparna med bokstäver på. Nar vi åkte bil sa berättade Casey att det finns en
speciell vägfil där man kan åka om man bara har en eller två passagerare i
bilen. Värsta lyxen med egen gräddfil juh! Egen väg liksom.
Satt och kikade på kartan då vi åkte bil och då fick jag veta att det finns
några verkligen skumma ställen här i staterna. Det finns en stad har i Utah som
heter Virgin där har dom en lag som säger att man att dom MÅSTE ha ett vapen.
Sedan har vi La Verkin där dom bestämt helt på egen hand att dom skall vara en “UN-nation
free zone”. Tillsist har vi Hildale där alla polygamister bor. Ska bli
intressant att besöka den staden. Jag har åkt igenom de två första.
Vi åkte till Bryce Canyon och bodde första natten på vår roundtrip på en
camping där. Här fanns även campande RV gäster och folk som bodde i tipis man
kunde hyra. Vi hade med oss ett tvåmanstält.
Tältandet gick riktigt bra men jag tror aldrig jag skrattat så mycket som jag
gjorde då vi skulle stoppa in sovsäcken i tältet. Här snackar vi big
size…knappt så att vi fick plats där inne själva. Har aldrig sett en så stor
sovsäck i mitt liv. Vi satt en stund i mörkret och tittade på stjärnhimlen med
alla stjärnor som man verkligen kunde se klart här ute. Försökte lära Casey
lite svenska. Det var underhållande. Pa vägen in till Bryce Canyon så stannade
vi i skymningen och fotade lite i Red Canyon.
Mat och matvanor
Idag tog jag kameran och gick ut och fotade grannskapet. Tog en svang till affären
och köpte en rostbiffmacka, amerikanska blåbar och jordgubbar, en
anteckningsbok, jordnötter och rismjölk. Casey var hem en svang på lunchen. Vi
har en resplan för vår roundtrip nu. Ser ut att bli en ordentlig resa genom 4
olika stater. Ser verkligen fram emot det!
Casey brukar aldrig laga mat hemma. Han har ett jättefint stort kök som han typ
aldrig använder mer än till att äta färdigmat, mackor eller soppa i. Han går ut
och äter för det mesta. Dom har verkligen annorlunda matvanor här. Det mesta är
som snacks eller godis tycker jag. Vi skulle ha lagat kycklinggryta tänkte jag
men jag föreslog att vi skulle åka ut till saltöknen istället innan solen gick
ner.
Jag tänkte laga lite mat så jag skruvade på gasspisen och världens poffljud hördes...
sedan kom en gigantisk eldslåga emot mig. Jag blev skraj och stängde av spisen.
Har aldrig lagat middag på en gasspis innan.
Vad det galler vatten så dricker jag vatten som renats genom en apparat innan.
Inte ens Casey dricker vattnet från kranen. Det är troligen inget fel på det
men jag försöker ta det säkra före det osäkra. Magen har varit lite orolig men
hittills rätt ok. Den försöker väl vänja sig vid alla deras märkliga fetter osv
antar jag. Jag ska hålla mig till lättare mat i fortsättningen för att undvika
kramp i magen.
Highway to hell
När jag var vid affären tidigare idag så skulle jag korsa vägen, även kallad för
"interstate eller the highway”, det var lite klurigt. Jag stod där
som ett UFO och väntade på att signalen skulle slå om från röd hand till den
vita gubben som visar att det är ok att gå över. Det tog en hel evighet innan
det hände. Bilarna körde rätt snabbt och det var 6 olika körbanor att korsa
innan jag var over vägen. Men tillsist lyckades jag.
Saltöknen i Bonneville
Så klockan fem då Casey kom tillbaka sa åkte vi ut till Bonneville och såg Bonneville
salt flats. Det var en väldigt annorlunda känsla att gå omkring i en öken helt
fylld av halvslaskig salt. Saltkristallerna såg ut som en blandning mellan
hårstrån täckta av mjäll, glasyr eller stora hagelkorn. Det var blött och
fastnade exakt överallt, på skorna, kläderna, ansiktet och händerna. Man fick
på sig bara genom att stå där...
Världens plattaste mark sägs finns just här och Bonneville Speedway ligger här
ute. Här anordnar man tävlingar med att försöka sätta världsrekord i vem som
kan köra snabbast på motorcykel. Landspeed record. Dom spelade in filmen
”Worlds fastest Indian” här. Vi tog bilen ut på saltöknen och körde längst
racingbanan. Det var en massa koner hur långt som helst där ute. Man fick passa
sig så man inte kom för nära vattnet som fanns där för då kunde bilen sjunka.
Vi passade på att testa vad bilen gick för. Åkte 180 km/timmen... det gick
snabbt kan jag lova. Helt surrealistisk känsla att åka så fort på en gigantisk
platt yta, helt utan andra bilar, som ser ut som snö men inte är det.
Eftersom det var en öken så var det naturligtvis väldigt varmt där. Men det var
väldigt ljust också eftersom allt salt reflekterade solskenet. Intrycket från
saltöknen var stor, varm, fridfull trots en del besökare och kladdig på samma
gång. Efter att vi hade rejsat med bilen så blev vi tvungna att åka in till
Nevada, till staden Wendover och tvätta rent bilen från allt salt.
Would you like a medium, large or extra large?
Åt hamburgare på Burger King. Jag tror aldrig jag beställt en hamburgare
med så många val någonsin innan. Jag ville ha en Whopper och han frågade hur många
frågor som helst innan beställningen var klar. Den var god men magen sa ifrån.
Att jag alltid glömmer att jag inte bör äta kött. Efter vår hamburgermiddag
skulle vi åka tillbaka till Utah och Salt Lake igen. Men när vi kom ut på
Interstate 80 så började bilen skaka som tusan och krångla en massa. Så vi blev
tvungna att åka tillbaka till Nevada en andra gång och tvätta resten av insidan
av hjulen en gång till. Där innanför satt en mängd salt som packats
fast...detta orsakade att hjulen betedde sig som de var obalanserade och gjorde
att allting skakade och hade sig. Väl klar med tvättandet åkte vi tillbaka mot
Utah igen från Nevada. Efter några minuter upptäckte vi att vi behövde bensin
så det var bra att vända om igen och besöka Nevada en tredje gång. Så jag besökte
alltså Nevada tre gånger på en och samma dag. Inte illa. I Wendover har dom en del
casinos och ”adult videostores”. Det finns reklamskyltar och neonskyltar överallt...
som ett mini Las Vegas nästan.
På vägen ut till saltöknen sa såg jag världens högsta skorsten. The wolds
tallest smokestack. Vi passerade flyghangaren där planet flög ifrån som
bombade japan i andra världskriget.
Tree of life
Vi åkte förbi svensken Karl Momens skulptur "Metaphor: The Tree of
Utah" även kallad för "Tree of life". Han gjorde skulpturen
mellan 1982 och 1986 med anledning till att han ville ha in mer färger i det platta
och saltiga landskapet. Rätt intressant träd måste jag säga. Runt omkring
själva trädet ligger en del bitar utspridda som ser ut att förestalla blad eller
löv... trädet står alldeles intill I-80 så det är lätt att se då man åker i
till Bonneville och Wendover.
Vi kom tillbaka till Salt Lake och Utah runt ett på natten igen... en lång
utflykt men en väldigt spännande och annorlunda sådan tyckte jag.
Park City
Igår började vi dagen vid 11 tiden med att åka upp till Utah Olympic Park där
dom höll vinter OS 2002. På vägen dit åkte vi igenom en massa olika canyons... i
det här fallet så är en canyon en dal mellan två berg. Vi kollade på hoppbacken
där några tjejer höll på att träna backhoppning. Såg en chipmunk också, antar
att det kallas för jordekorre hemma i Sverige? En sån som Piff & Puff är
iaf.
Vi funderade på att åka en sk Ultimate zip som är en slags linbana som man
spänns fast i för att sedan åka snabbt nedför berget med...men det visade sig
att dom skulle ha 20 dollar för det så vi begav oss vidare upp till Park City.
Park City är en liten stad där dom anordnar filmfestivaler bland annat Sundance
film festival. Det är den andra största filmfestivalen i världen och den största
anordnas i Cannes. Park City grundades någon gång på 1800-talet och var ursprungligen
en gruvstad. Nu finns här en massa galleris, restauranger, lustiga hus och
barer. Man började utbyggandet av Park City med anledning av Vinter OS 2002. Vi
gick omkring där en stund och besökte några naturfotografers gallerin. Väldigt
inspirerande måste jag säga! Och vilka underbara foton!
På morgonen förstod jag det som om vi skulle åka direkt till Caseys jobb så jag
hade satt på mig en blus, jeans och ett par högklackade skor för att se lite
professionell och respektabel ut - misstag nummer ett! Skorna gav mig några
riktigt stora och smärtsamma blåsor under fötterna som jag blev tvungen att
punktera och tomma på vatten senare på kvällen. Dom skorna skall kastas bort.
Tur att dom kostade 15:- på en second hand affär bara.
Fisktacos
Till lunch var vi in på en Mexikansk restaurang och åt fisktacos... det var en
ny grej för mig. Gott var det! Det var friterad fisk, som fiskpinnar nästan i
ett mjukt tacoskal tillsammans med riven vitkål och dressing. Till det fick man
nachochips och en bönsalsa. Gott som sagt. Roligt att prova på ny mat. Jag älskar
mat.
AP&P ride along
Eftermiddagen blev en rätt annorlunda men spännande del av dagen för min del.
Jag började eftermiddagen med att skriva på ett avtal för att bli en sk ”ride
along” tillsammans med Casey and hans boss (supervisor) Mike. Casey arbetar som sk Probation & Parole agent och jag fick följa med
dom på en eftermiddag och kväll på arbetet. Dom satte på mig en skottsäker väst
och sedan begav vi oss i deras civila bil till dom tuffare grannskapen for att
göra små husrannsakan och tillslag hemma hos olika kriminella personer som
suttit i fängelse tidigare. Varje person vi åkte hem till hade en speciell
anledning till varför dom suttit i fängelse. Vi besökte allt från missbrukare
till personer som innehaft vapen olagligt, gjort sexuella brott eller annat
otyg. Jag kan knappt förstå hur dom här människorna lever nu. Husen var i en
enda oreda... meterhöga berg av tvätt i kallaren, en del hade hundskit runt
omkring på golven och vissa verkade rätt lost bara.
Det kändes verkligen som att vara med i CSI eller nån annan amerikansk serie
att åka hem till dom här personerna och titta på medan polisen gick igenom
deras saker för att titta efter droger och vapen. Det var lite av en
adrenalinkick att gå in till en amerikansk brottsling... med tanke på den
skottsäkra västen så fanns ju tanken där att dom skulle kunna skjuta mig eller
liknande. Avtalet jag skrivit på innan gjorde ju inte det hela lugnare heller
precis. Men det var en spännande upplevelse och jag var inte rädd alls under
tiden.
Jag och 6 stycken poliser iklädd skottsäker väst och andra attiraljer så som elpistol,
vanlig pistol, batong, komradio m.m. satt och åt pizza tillsammans senare under
kvällen. Kändes rätt cool att sitta där och ”vara en i gänget”. Bodde jag i USA
och skulle välja yrke skulle jag gott och väl kunna tänka mig att jobba som
probation & parole agent... det är ett spännande och omväxlande arbete där
man arbetar med missanpassade människor för att få dom in på rätt bana igen
efter diverse misslyckanden i livet.
Flygresan
I natt anlände jag till Salt Lake City efter att ha rest i sammanlagt mer än 26
timmar. Jag har rest med nattåget klockan tre på natten först till Märsta ut
till Arlanda och sedan flyg resten av resan. Jag fick göra två byten under vägen,
ett i Philadelphia och ett i Chicago. Det gick riktigt bra. I Chicago fick jag
vänta tills klockan blev över 9 på kvällen... planet var överbokat och skulle
ha gått kvart i 8 egentligen. Kom fram till Salt Lake City när klockan var
kvart över 12 på natten lokal tid. Åkte hem till Casey (min kompis som jag
inte träffat på 10 år) och snackade lite med honom innan det var dags att
gå och sova. Det var verkligen skönt att få lägga sig ner och sova efter den
här monsterresan.
På flygplatsen i Chicago mötte jag en rätt stor amerikan som var latinamerikan
från början... Gabriel Cruze hette han. Jättetrevlig person som snackade bort
en massa tråkig tid. Jag fick sitta på ett av hans säten (han hade bokat två
pga sin stora kropp) men han behövde bara ett... så jag fick en lite bättre
plats än jag skulle. Det var en del turbulens på vägen till Salt Lake och jag
såg en del oväder under oss... blixtar.
Nu är klockan 11 minuter över 1 här på dagen. Jag har sovit ut kan man säga men
känner mig lite seg. Casey är på jobbet. Jag har roat mig med att försöka komma
på hur man skruvar på duschen. Hittade ingenstans man skulle göra det... haha...
åt en sk frukost också. Hittade yoghurt och en flaska vatten i kylskåpet. Och åt
en skiva vitt bröd. Kändes inte riktigt som en speciellt bra frukost... måste
försöka äta ngt då Casey kommer hem. Utanför fönstret så ser jag en jättestor ranch med hästar... på andra sidan är
de gigantiska bergen Wasatch Mountains och Ben Lomond Peak.
Vi ska börja planera var roadtrip idag. På söndag startar vi resan genom
Arizona, Nevada för att komma tillbaka till Utah. Hela den här veckan jobbar
han... så jag kanske har turen att få se en massa i Utah på eftermiddagarna
iaf. Ska bli spännande. Ser fram emot att få börja se mig omkring. Tänkte försöka
skriva regelbundet här under tiden jag är bortrest.
Antelope Island
När Casey kom hem så gick vi till en rätt stor livsmedelsbutik och handlade en del
saker till middagen och lunchen. Efter att vi hade ätit lunch som bestod av
sushi och lite sallad sa åkte vi ut till Antelope Island som ligger mellan
Ogden och Salt lake City. Det är en sk State park som har parkvakter osv. (sk
Rangers).
På Antelope Island finns en himla massa djur. Innan Antelope Island blev en sk
State Park så var den en stor ranch. Vi åkte runt där ett par timmar och
tittade på underbara vyer och en jättevacker solnedgång. Men höjdpunkten var ända
djurlivet på ön. Såg en massa antiloper. I slutet av vistelse på ön så såg vi
en hjord med bufflar! Det var flera hundra som strövade omkring på sluttningarna.
Jag fick en hel del bra bilder på bufflarna...en himla häftig känsla att få se
dessa stora och kraftfulla djur betade tillsammans på så nära håll helt fritt i
sin naturliga miljö. Dom passerade runt vår bil. Så jag var bokstavligen i mitten
av en hjord med bufflar - en klar höjdpunkt på dagen!
Mormonernas tempel
Efter Antelope Island så åkte vi in till Salt Lake City och kikade på mormonernas
gigantiska tempel. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga heter den (på engelska
the Church of Jesus Christ of Latter-day Saints). Maffig byggnad kan jag lova. http://sv.wikipedia.org/wiki/J...
Shooting star ranch
Ranchen vi har alldeles utanför fönstret ägs av en pensionerad NBA spelare (basket) vid namn Tom Chambers. Den heter “Shooting star ranch”. På ranchen finns det
allt från hästar till påfåglar, mulor och några bufflar. Intill ranchen ligger North Ogden Aquatic park som är en slags vattenpark med
pooler osv. På kvällen då vi kom tillbaka åt jag resterande sushi och gick och sov runt 11
tiden. Man känner att man tar in en hiskelig massa intryck. http://tomchambersshootingstar...
I tisdags åkte jag till Azorerna som är en ögrupp bestående av
9 stycken aktiva vulkanöar som tillhör Portugal. Öarna ligger mitt i
Atlanten och det sägs vara här Atlantis lär ha legat för de som tror på
sådant. Tidsskillnaden är på två timmar. Azorerna ligger två timmar
efter svensk tid. Klimatet är tropiskt och många brukar göra
jämförelsen med ett tropiskt Island.
Flygresan tog en himla lång tid. Närmare bestämt 7 timmar. Detta
berodde på att det blåste en hiskelig massa så vi var tvungna att flyga
på halva farten. Kom fram till hotellet rätt sent och alla affärer var
stängda. Gick ut en sväng och tog en promenad genom staden för att
kolla läget vart vi hamnat. Sedan gick vi och la oss törstiga som bara
den...och hungriga. Vattnet i kranen rekommenderades inte att drickas.
Onsdagen började med välkomstmöte nere i vårt 4-stjärniga
hotell, helt inrett i asiatiskt stil förövrigt med tillhörande japansk
trädgård. Där informerades det om ön och alla utflykter som fanns att
välja mellan. Rätt trevligt och spännande möte. Annars brukar ju dessa
ha en tendens att va rätt mossiga. Dom berättade om Azorernas alla
vulkaner och lite sådan allmänt "roligt att veta info". Gick ut och
gick hela dagen och kollade in Ponta Delgada. Massor av ruinliknande
fasader, trånga och stenbeklädda små gator överallt. Fotade en hel del.
Väldigt spännande stad. Var till frukt och grönsaksmarknaden en sväng
också...
Torsdagen åkte vi på ötur nummer ett. Den gick till de varma källorna i Furnas. (Lagoa das Furnas och Terra Nostra parken).
Där fick vi senare smaka cozido, en slags gryta som tillagats nere i
dom varm källorna. Maten var väl inte direkt så där jättegod, smakade
ruttna ägg (svavel) men den var ändå rolig att få ha provat på.
Blodkorv med ananas, kyckling, fläsk och - nötkött, korv, surkål,
vitkål, potatis, jams och morot innehöll maträtten bland annat. Ville
man så kunde man bada i Ungdomens källa som var en 38-gradig bassäng
med senapsgult mineralrikt vatten i. Jag avstod. Det sägs att man blir
20 år yngre av ett dopp. Skulle jag krypa hem i blöjorna efteråt då
menar dom?
Den botaniska trädgården (Terra Nostra) var väldigt
stor. Man kunde promenera runt där en hel dag om man hade tid.
Endemiska växter, fåglar, fiskar och träd fanns det där bl a. Såg
ormvråk vid de varma källorna i Furnas. Dagen avslutades med ett besök
på en av São Miguels tefabriker. Här finns två av Europas enda
teplantager. Mycket intressant att se tycker jag. Köpte sedan med mig
två påsar hem som souvenir.
Fredagen tillbringade vi inne i Ponta Delgada. Strövande omkring, tittande, förundrades, fotande.
Lördagen spenderade vi i bussen, närmare bestämt 16 mil när vi åkte runt den Östra öturen.
Vi fick en bra överblick över hur ön ser ut i Nordeste, den mest
grönskande delen på São Miguel. Vattenfall stod på dagordningen också.
Liksom blommorna Kamelia, Asalea, Hortensia, Kanonviska, Kryptomeria,
trädaloe och falskt kaffe. (Pittosporum undulatum).
Vi stannade till på ett lokalt fik i den lilla byn Povoacão där vi
köpte Kima Maracujá (passionsfruktsläsk) och Fofa som är ett bakverk
med vaniljcreme innuti och en choklad och kokossträng ovanpå. Dagen
innehöll även likörprovning. Provsmakade 15 olika sorter. Björnbär och
ananas smakade nog bäst av de som fanns att välja på. Alkohol är inte
direkt min grej.
Söndagen bjöd på den Västra öturen till Sete Cidades och
Tvillingsjöarna. Vi besökte utsiktsplatsen Vista do Rei där man kunde
se hela vulkankratern med de två olikfärgade sjöarna. Intill
utkiksplatsen låg det ökända spökhotellet som numera endast bebos av
några ilskna vakthundar som vanligtvis vaktar korna på sluttningarna.
Vi kikade på en nerlagd fabrik där dom tidigare fiskat valar och gjort
valolja. Avslutade dagen med att besöka en ananasplantage på
eftermiddagen i Faja de Baixo. Provsmakade ananaslikör...
São Miguel har 150 000 kor och 50 000 av dom är mjölkkor. Jag har sett
så många kor att jag tror jag får räkna kor inatt istället för får. Det
är för övrigt här Bregotts reklam med bregottfabriken spelas in. Kanske
kan va roligt att veta?
Måndagens strapatser innehöll en båttur på över tre timmar ut på
den enorma Atlanten för att skåda delfiner och val. Vi fick se tre
sorters delfinsorter och Kaskelotval. Vid ett tillfälle hade vi 8
stycken Kaskeloter liggandes intill båten på mindre än 10 meters
avstånd. Mycket spännande upplevelse måste jag säga. På kvällen gick vi
ut och åt hajstek och lax, en dag i fiskens tecken.
Tisdagen var dagen för hemresan. Vi klev upp klockan 6 på
morgonen. Flyget gick klockan 9. Säkerhetskontrollen var den minst
lustiga jag gått igenom på länge. Jag var tvungen att kasta min honung
jag köpt med mig. ...allt som var mer än 100 ml vätska fick man kasta.
Varje person fick bara föra ett litet emballage på 100 ml vätska med
sig genom tullen. (Väl inpackad i en speciell påse dessutom som man
fick köpa till). Men väl innanför kontrollen var det helt ok att köpa
med sig en burk hem iaf. Helt sjukt. Allt pga av rädslan att någon för
med sig en bomb eller liknande.
Resan hem gick snabbare än ditresan. I det stora hela har allt
varit kanonbra. Trevligt väder på ca 22 plus. Mycket sol trots att
andra haft regn hela veckan innan. Maten var ok, magen höll sig i
schack. Många trevliga upplevelser och ett minne att bära på resten av
livet. Det var min resa i stora drag...bilder kommer.
Har fotat mellan 500-700 stycken skulle jag tippa på. Måste bara välja ut de bästa först.
Igår var egentligen den första gången jag verkligen fotade med nya kameran på riktigt. Började dagen med att gå ner i källaren och ta några foton. Miljön där nere är verkligen som gjord för att ta olika temabilder i. Någon som är sugen på att bli fotad?
Jag håller på att försöka lista ut varför kameran gör ”gömda mappar” med de nya bilderna i. När jag försöker ladda över bilderna från kameran så visas bilderna enbart i kameran men inte i datorn - mycket mysko! När jag tog ur minneskortet och satte det i den gamla D-70´n så syntes bilderna utan bekymmer.
Har även märkt att kameran inte riktigt gör som jag vill. Använde standardobjektivet nu senast. Tycker att kameran överexponerar alla bilder något hiskeligt. Försökte med att underexponera bilderna för att få till ett bättre resultat men tycker inte att det händer speciellt mycket alls med bilderna för det. Känns nästan som om kameran skulle gå på automatik fast den är inställd på manuell… alla inställningar förutom fokus står på manuell så det borde inte vara problemet om man säger så. Provade även med att ändra ISO och vitbalans för att se om det skulle påverka något överhuvudtaget. Men bilderna blev likadan ändå. Jag exponerar bilderna precis som jag gjorde med min gamla D-70s men jag tycker ändå inte det borde vara så stor skillnad på hur kamerorna beter sig. Nu har Nikon bytt ut min CCD. Kan det ha något med det hela att göra? Har du några idéer eller tips på vad som kan påverka det hela. Hör gärna av dig.
Nr 1 Bangkok i full fart...
Nu har vi kommit fram till Bangkok. Vi mår bra här i
värmen. Har hunnit kika på en massa tempel redan.
Imorgon skall vi bege
oss till Kanchanaburi där vi skall besöka ett ställe som kallas för
Erawan.
Massa underbara vattenfall som bildar djungelpooler som man kan bada
i. Vi kommer även att försöka besöka bron över Floden Kwai. Bangkok är inte så
varmt som vi trodde att det skulle vara. Det är mycket avgaser men rent på
gatorna. Vi har provåkt vår första tuk-tuk, som är en trehjulig liten mopedtaxi
som kör som tusan.
Har hunnit se massor på så kort tid... vi trivs
här.
När vi kom fram till passkontrollen på flygplatsen i Bangkok hände en
annorlunda grej. Vi blev omkring fösta av olika vakter för att ställa oss i rätt
kö när plötsligt en av vakterna tog tag i Niclas arm och med ett stadigt tag om
armen förde bort honom med bestämda steg. Då trodde vi att nu är det kört! Men
han leder oss till en helt tom passkontroll och sätter sig där själv och
beordrar Niclas att sitta ner och vänta lite längre bort. Han tar våra pass och
stämplar som en galning.
Vi trodde att nu är det bara att vända och åka hem
igen, istället fick vi en helt egen kö för oss själva och passkontrollen gick på
en minut. :)
Vi skriver snart igen...
Nr 2 Närkontakt med tigrar
Just nu är vi i Kanchanaburi och här är det precis tvärtom mot
Bangkok. Lugnt och stilla utan att vara öde för den delen.
Alla är
jättetrevliga och tar hänsyn till varandra och oss. Vi var till Wat Pa Luang,
tigertemplet.
Det är ett tempel där munkar tar hand om tigrar som har farit
illa tidigare, en del påstås ha varit sällskapsdjur åt rika människor. Vi gick
ner i något som kan liknas vid Dalhalla, ett stenbrott, där nere låg tigrarna
och munkarna stod bredvid med käppar för att ingripa om något skulle hända, fast
man kan ju undra om en käpp räckt mot en tiger? Vi fick en och en gå fram till
tigrarna och klappa dom. Therese avstod för hon tyckte att hon kände för stor
respekt för ett så stort djur. Det var ungefär som att klappa en ordentligt stor
stark hund för man kände musklerna. Den var dock ganska strävhårig. Tillsammans
med den fysiska känslan kom den psykiska som var desto storslagnare, att röra
vid en tiger som dessutom skulle kunna äta upp en om han ville.
Helt
plötsligt är det en munk som skriker att vi ska gå bort och kliva åt sidan för
han måste gå iväg med en tiger som börjar bli grinig. Alla skyndade sig iväg med
hjärtat i halsgropen. Inom oss såg vi hur munken blev uppäten och en efter en av
oss turister blev slarvsylta. Fast det gick bra och alla gick därifrån med alla
lemmar i behåll.
På samma ställe fanns det även tigerbebisar tio månader
gamla fast dom var ju inte små. Dom fick vi mata.
I närheten av tigerungarna
så fanns det vildsvin som var helt galna och skrek som bara den, det vankades
nämligen mat. Tillsammans med dom strövade kor, gaseller, påfåglar och höns.
Idag tar vi det lugnt eftersom vara magar inte mår hundra procent bra, för
mycket sol direkt kanske plus en väldigt stark soppa i Bangkok. Imorgon ska vi
på en till utflykt till Erawan.
Nr 3 Från hetsen i söder till lugnet i norr...
Just nu befinner vi oss i norra Thailand.
Vi är i Chiang Rai.
Innan vi kom hit var vi med om en massa spännande saker. Till att börja med
besökte vi Erawan som är ett område med ett sjudelat vattenfall, där man kan
bada i djungelpooler och se på storslagen natur. Runt om oss hoppade det omkring
små apor som tiggde mat. I poolerna fanns det fiskar som försökte hitta mat på
en, till ingen lycka dock. :)
Vi lyckades inte nå sjunde steget av fallet. Vi
gav upp mellan 5 och sex. Terrängen var så svårframkomlig att endast den mest
strapatsrike skulle kunna ta sig upp där. Stora stenbumlingar tillsammans med
jättelika trädrötter gjorde det hela lite svårare än man tänkt sig att ta sig
upp. Det var en stigning på långt över 1000 meter från steg ett upp till dit vi
gick. Helt underbar natur och riktigt svalt och skönt att bada i vattnet var
det. Flera gånger under vår vandring träffade vi på Thailändare som sa ett ord
till oss som skulle kunna liknas vid ordet "käng"... Förklaringen fick vi sedan
vid lunch då guiden talade om att det betydde ungefär "duktig"... hon förklarade
att dom tyckte att Niclas gjorde det bra som tog sig upp trots sitt handikapp.
På lunchen sa hon åt oss att inte äta kyckling. Så nu lever vi på grönsaker och
ris mest. En av pojkarna som dött kom ifrån det stället vi var i innan Chiang
Rai. I Bangkok verkar viruset vara i full fart.
Vi gick in på Kentucky Fried
Chicken, men vände snart och gick ut igen eftersom det var bara en thai som satt
och åt där, då får man tänka på att restaurangen var väldigt stor
också.
Efter vattenfallet och lunchen åkte vi till Crasae Cave, där fångarna
som byggde dödens järnväg hade grottan som sjukhus. Vi fick se originalspåren
som fångarna byggt. Hemskt att tänka sig allt som dom fick stå ut med. Sen fick
vi ta tåget och åka en bit på dödens järnväg och nästa stopp var bron över
floden Kwai. Tågresan var en väldigt skakande upplevelse... men kanske inte så
som ni tror. Utan hela vagnen hoppade, skakade och for åt alla håll. Dessutom
var hela tåget fullt av skrikande skolbarn.
Härligt att få se lite av
landsbygden dock.
När vi kom fram till bron blev vi lite besvikna eftersom
hela området var fullsmockat av stolta japaner som minsann poserade framför den
stora bomben och bron. Helt omöjligt att se bron för alla folk! Vi fick dock åka
över den med tåget.
Som sagt, vi är i Chiang Rai nu. Vi tog oss hit genom att
flyga inrikesflyg. Det var en annorlunda upplevelse med. Resan tog en timme och
under den tiden fick vi mat också. Snacka om bra service. Friterade räkor med
annanassallad och efterrätt... det var knappt så man hann upp i luften förens
man skulle ner igen, och på den tiden hann dom servera mat också. Så har ni inte
flugit med Thai, prova dom någon gång. Några av Thailändarna tog med sig sin mat
i en doggy bag.
Chiang Rai är en vanlig liten stad. Vi bor på ett jättefint
men billigt guesthouse. Vi betalar bara 150 Bath, 30 SKR per natt. Man skriver
upp allting i ett block och betalar nar man checkar ut, även maten. Huset är
byggt helt i Teak trä och har typisk nordthailändsk stil med träsnideri över
allt på utsidan. Sk. Lanna-style. Vi trivs som bara den. Ska nog ut på nästa
äventyr imorgon igen. Men först måste Niclas ut och skaffa nya skor och byxor
för dom förra slet han ut totalt under Erawan-trekken.
Nr 4 Gyllene trianglar och porrpudlar...
Här
i norr steker solen ganska bra. Igår var vi ut på en utflykt som varade hela
dagen. Vi åkte klockan 9 på morgonen och kom hem igen 6 på kvällen. Vi fick en
privat chaufför som hette Eddie och såg ut som Jackie Chan. Han var jättetrevlig
och pratade hela tiden så gott han kunde på sin knaggliga engelska. Vi besökte
en Karen och Akha by. Det är en by med bergsfolk som lever uppe i dom
svårtillgängliga trakterna nära Burma. Karen är mest känd för att den förgrening
av stammen som kallas för Padaung har stora ringar runt halsen så att den blir
utsträckt. Dom kallas även giraffkvinnorna. Det är bara kvinnorna som har
ringar... även på armarna och benen. Många av bergsfolken är flyktingar och dom
har usel levnadsstandard och tvingas sälja souvenirer och tigga för att
överleva. Karenkvinnorna var trevligare än Akha. Akha tiggde som bara den, fast
dom redan fått pengar.
Sedan åkte vi till Mae Sai som är Thailands
nordligaste punkt. Staden delades av en flod och på andra sidan ligger Myanmar
(Burma), ungefär som Haparanda och Torneå. Sedan for vi till Gyllene Triangeln.
Det är ungefär som Treriksröset. Burma, Thailand och Laos är synliga för blotta
ögat med Mekongfloden och en till flod som gränser mellan landen.
Det är
jättevacker natur här uppe i norr... och mycket trevligare luft. Chiang Rai är
mest känt för all prostitution och 70 procent av dom prostituerade har HIV.
Hittills har vi sluppit se sån aktivitet...
På stället där vi fortfarande bor springer det omkring tre
stycken pudlar som numera går under benämningen Porrpudlarna. Detta eftersom dom
två hanarna försöker att para sig med den vita honan sa fort det går. Dessutom
håller dom oss vakna tidigt om mornarna.
Ingen av dom som bor här uppe i
Chiang Rai verkar oroliga för fågelinfluensan. Men vi håller oss ändå ifrån att
äta kyckling och ägg. Dessutom verkar det som om smittan kommer från fåglarna
och om man tar i dom osv.
Vår granne som sitter intill oss för tillfället och
skriver har sån hemsk andedräkt åt vi återkommer snart igen med ett till mail,
troligtvis från Chiang Mai dit vi kommer att åka imorgon.
Nr 5 Chiang Mai, rosen i norr...
Vi har inte hört av oss på ett par
dagar nu för vi har tagit det lugnt men även varit på lite äventyr. För er som
inte vet det kommer vi hem den 18 mars om inget oanat inträffar.
Just nu är vi i Chiang Mai som är Thailands näst största stad och
den ligger i norr, fast söder om Chiang Rai. Anledningen till att vi är här och
så länge är den stundade blomsterfestivalen. Nu är det dagen före och
förberedelserna är i full gång. Vi åker imorgon lördag med nattåg mot Bangkok
för vidare färd mot Koh Samet och blått hav, vajande palmer och härlig varm
sand. Då har vi varit i Chiang Mai i sex nätter. När vi kom till Chiang Mai så
vart Therese ganska omgående bunden till porslinsguden. Det var inte allt för
illa men tillräckligt för att vilja vara hemma två dar. Hjälpen heter massor med
vatten och dom dunder görande pillren Po Chai Pills som man kan köpa i Kinesiska
apotek. Vi hade dock en laddning med oss hemifrån som vi fick av Niclas mormor
och morfar. Verkligen TACK för pillren. Dom hjälper så nu har vi köpt på oss en
massa fler. Po Chai Pills består av massor av små piller som sväljs med vatten
och som ligger i en jättegullig ask. Sådana ska ni köpa.
Chiang Mai kallas
tydligen för rosen i norr. Våra äventyr hittills i Chiang Mai har bestått av ett
besök på Zoo som var lite av en besvikelse för parken var delvis stängd på grund
av fågelinfluensan och dels så hade alla träden tappat sina löv eftersom det
inte har regnat på ett tag. Höjdpunkten var dock pandahuset där man kunde se två
pandor leka och stoja men framförallt äta en massa.
Dessutom var parken ett
himla upp och ner hela tiden så det var ett rejält work-out pass.
Vårt andra
äventyr har varit en halvdagsutflykt till dels en orkidéfarm och en fjärilsfarm
och ett besök vid ett elephant workingcamp. Orkidéerna och fjärilarna var inte
så himla märkvärdiga då dom flesta fjärilar var döda och gjorda till smycken.
Fjärilar fanns men hade nog varit kuligare om dom levat.
Elefanterna var dock
roliga att se. Dom hade 74 elefanter i diverse storlekar och utföranden. Showen
bestod först i att man fick se dom bada med sina skötare, så kallade Mahouter.
Sedan var den stora showen då dom gick parad, spelade fotboll, målade tavlor och
spelade munspel, det var annorlunda att se fast väldigt uppgjort, nog svårt att
få se något vekligt genuint här. Man fick dessutom mata och klappa dom. Jag
(Niclas) skulle mata en elefant med en banan då den helt plötsligt tar snabeln
och snor hela klasen jag hade i den andra handen. Det hade man ju kunnat lista
ut om man tänkt efter lite. Just nu ska vi bege oss till en av Chiang Mai’ s
swimmingpooler och bada då staden ligger inne i landet.
Hör
av oss när vi har ngt nytt att förtälja.
Nr 6 Koh Samet, lugnt och skönt i solen
Just
nu sitter vi på Koh Samet.
Här är jättevarmt och vår solbränna börjar ta sig.
Just nu ser vi ut som två grisar.
Internet här är svindyrt. Vi mår i alla
fall bra, med vissa problem med magen (Therese) men för det mesta sitter
vi och slappar under ett parasoll på stranden, som är en av Thailands vitaste.
Badar och har det bra.
Sol, palmer, turkost vatten, livet är underbart! :)
Nästa anhalt blir Kambodja, vi beger oss dit i början på nästa vecka.
Har
inte sett så mycket elände har nere ännu, men vi tror det kommer när vi passerat
gränsen till nästa land. Niclas fick tag i sina nya skor på en nattmarknad till
sist. 45or var svårt att hitta skall ni tro.
Nr 7 Ändrad resrutt... Siam Reap blev Langkawi
Senast vi skrev var vi
och badade på Ko Samet. I söndags begav vi oss mot Bangkok och tog flyget till
Hat Yai, det var ju egentligen meningen att vi skulle till Kambodja men vi drog
till Malaysia i stället för det passade bättre i var resrutt och vi har nu fixat
vår "visa-run".
Befinner oss på en ö utanför malaysiska fastlandet som heter
Langkawi. Imorgon kommer vi att besöka Underwaterworld som är ett
undervattensland där man förmodligen kommer få en härlig upplevelse, skriver mer
sen vad vi tyckte om den. Vi bor just nu så nära stranden det bara går. Boendet
är lite dyrare än det vi hade räknat med i vår budget, men eftersom vi kommer
att stanna här i två nätter så är det ok ändå. Håller budget bra hittills trots
två flygningar.
Naturen här på Langkawi är väldigt vacker, grönt och frodigt
med skogsklädda öar i små vikar. Vi skall försöka hinna med ett dopp också innan
vi far här ifrån för att fortsätta utforska den södra delen av Thailand när vi
återvänder om några dagar.
Hat Yai var en väldigt stor stad med massor av
butiker... ganska lätt att hitta i stan. Fast vi bara befann oss där en kort
stund så kände vi oss som hemma där nästan på en gång. Det är en softare
livsstil mer söderut tycker vi. Dessutom är det mycket varmare här, sa vi är
glada att vi tog den norra delen före den här.
Kambodja och Ankor Wat får bli
en annan resa.
Nu vill vi bara njuta av solen och stränderna innan det är
dags att komma hem till kylan igen.
Nr 8 En excentrisk kapten och uppretade eremitkrabbor...
Malaysia och
Langkawi är ett äventyr fast i mindre skala. Stranden är lång och kantad av
palmer här och där, men under sanden döljer sig stora stenar och vassa
snäckskal. Förförda av det svalkande havet försökte vi bege oss ner till vattnet
för att ta ett dopp. Lättare sagt än gjort. Vi upptäckte nämligen att det var
väldiga undervattensströmmar här och man sögs ut i vattnet vare sig man ville
eller inte. Tog en promenad på jakt efter vackra snäckskal och hittade ett gäng
eremitkrabbor som Niclas kastade sand på. Synden straffar sig själv och en feg
Niclas blev jagad av ett gäng uppretade krabbor.
Underwaterworld var mycket välskott. Stora tankar med haj,
clownfiskar, sjöhästar, anemoner och en massa andra vackra sjöinnevånare fanns
att beskåda. Dock ingen undervattenstunnel som ledde ut i havet, utan en mindre
variant inne i själva byggnaden där man kunde se blåa hajar.
När vi var på
flygplatsen i Bangkok senast hittade vi en tidning där det stod att pandahuset i
Chiang Mai var stängt och att pandorna nu isolerats i rädsla för bird-flu. Vi
lyckas hela tiden vara ett steg före...
Igår kväll gick vi ut och åt på en restaurang här i
närheten som hade Malaysisk, Thai och kinesisk mat. En synnerligen exalterad man
som kallade sig själv för "kapten" hjälpte oss att välja mellan massor av olika
maträtter. En hel djungel att ta sig genom skulle man kunna säga innan man fick
det man ville ha. Small, medium, spicy eller not spicy? Valen var många, men
till sist fick vi in 200 gram BBQ räkor. En utmaning kan man lugnt säga eftersom
räkorna serverades på pinnar med skalen på. Niclas tog sig an räkorna medan jag
bestämde mig för att äta något mer enkelt som bara var att stoppa i munnen utan
krångel. Det blev friterad bläckfisk för min del. Jättegott!
Vi tycker att
Malaysia är mycket dyrare på allt än Thailand. Fast servicen är mycket bättre
här, tack vare att dom pratar mycket bättre engelska här än i många delar av
Thailand.
Nästa anhalt på var resa blir till Ko Lipe... tillbaka till
Thailand imorgon igen. Där kommer inte att finnas något Internet, så om det bli
tyst från oss i några dagar så vet ni varför.
Nr 9 Ko Lipe i ett snäckskal...
Just nu befinner vi oss på en Ö ute i Andamanhavet som kallas
för Ko Lipe.
Vit sandstrand som känns som sammet under fötterna, bor i en
liten bambu bungalow och har ett siktdjup på flera meter i det turkosa havet.
Koraller, fiskar, snäckskal och glada människor runt om oss.
Sitter på
svindyrt Internet just nu. Det stod i guideboken att Internet inte fanns här
ute, men det har ploppat upp över allt på senaste året verkar det som.
På
kvällen sitter vi direkt på stranden och äter middag nära havet... och kramar
sand mellan tårna.
Känns som om man aldrig vill lämna det här stället.
I
en bungalow lite längre bort bor Jimmy, en amerikan som varit har i 32 år. När
Vietnamkriget slutade åkte han inte hem utan stannade kvar... nu driver han en
diversehandel på verandan till sin bungalow. Den är inte stor, men den har
verkligen allt. Han däremot är ganska stor. Äter mest hela tiden. I bland kan
man se honom i havet med en skål mat i ena handen och en Singha (Öl) i den
andra. Mycket trevlig man som tog oss med på sjözigenarefotboll en dag. Han
gifte sig med sin Ohn, en thailändsk kvinna, förra året. Mycket söt tjej.
När
vi inte orkar bada mer brukar vi sitta på var veranda och titta på alla Chao lee
barn som gräver gropar i sanden, stoppar ner ett ljus i den och sedan sätter sig
på gropen!? Mycket underhållande. :) Bungalowen står direkt på stranden, ca 5-10
meter från havet.
Nästa anhalt är Ko Lanta...
Nr 10 Hårdhudade turister i närkontakt med råttor och
dog-fight
Mycket har hänt på kort tid. Vår vistelse på Ko Lipe tog
slut snabbt när Niclas hastigt men inte så lustigt klev på något vasst och var
tvungen att åka in till fastlandet för att besöka en doktor.
Ni behöver inte
oroa er, han mår bra och fick såret rengjort och fick en penicillinkur på 5
dagar med sig. Såret såg värre ut än det var. Bara yttersta skinnet på stortån
som blev bortfläkt. Inte mycket blod alls kom... nu får han odla skinn på tån i
en vecka och hoppa över bad i några dagar. Men dess bättre kan han i alla fall
ligga på stranden och snygga till solbrännan. :) Vi åkte med färjan till en stad
som kallas Satun, där fanns sjukhuset. Vi stannade där i en natt på ett mycket
skabbigt guesthouse som kostade 140 Bath per natt. Ca 28 svenska kronor...
Luktade mycket illa från thai-toan som vi drogs med. Men det överlevde vi
också.
I Bungalowen som vi bodde i på Ko Lipe upptäckte vi att vår
myggspiral som vi hade inomhus helt plötsligt börjat röra på sig. Ingen av oss
hade flyttat på den! På kvällen fick vi förklaringen till vad det var som
flyttat den flera gånger. Två jätteråttor slogs uppe i taket. Rakt ovanför
huvudena där vi sov. Vi gick till nästa resort för att skaffa en ny bungalow, då
hamnade vi mitt i världens dog-fight. Hundar som attackerade varandra från alla
håll. Och vi stod mitt i alltihopa... livrädda förståss! Klarade oss dock
helskinnade som tur var.
Dagen efter när vi bytt bungalow trampade Niclas på
glas eller vad det nu var. Nu har vi försett honom med ett par bra sandaler. Vi
hittade en av råttorna simmandes i en stor vattentank bredvid toaletten på
morgonen... den simmade för fullt för att inte drunkna. Vi kunde inte lämna den
där så vi fiskade upp den med en sopkvast och satte ner den på golvet... råttan
sprang iväg med ett skrik utan dess like. Börjar vi bli för inspirerade av
Buddhismen tro, nu när vi börjat rädda råttor? ;)
Imorgon skall vi utforska
Hat Yai som vi är i just nu... köpa lite billiga kläder och ta det
lugnt.
Dagen efter kanske vi beger oss till Trang eller Ko Lanta för att
slappa vidare på någon trevlig strand. Vi funderar även på att leta upp något
Mangroveträsk som man kan åka på utflykt till.
Nr 10.5 Ps...
Vi glömde berätta vad det kostade på sjukhuset,
undersökning ett kit med bomull kompresser pincett.
Penicillin kur för fem
dagar och sårtvättsvätska. Allt detta kostade 129 Bath vilket är ungefär 26 SEK,
alltså
inte så dyrt. :) Dom var duktig på engelska och tog hand om mig på
ett bra vis. Nar jag klev ur taxin ville dom att jag skulle åka rullstol in, :)
Trots att det bara var ett litet sår fast det såg otäckt ut. Dom var noggranna
och det var god hygien.
/Niclas
Nr 11 Soft stämning på Ko Lanta...
Vi har nu kommit till Ko Lanta. Vi
kom från en ö som heter Ko Hai (Ko Ngai) den lämnade vi efter bara en natt
eftersom den största anledningen var ormar som hälsade på från djungeln som
ligger alldeles intill där man bor. Vi sov med lampan på den natten eftersom
grannbungalowen hade haft påhälsning av en grön orm inne på kudden kvällen
innan. Mycket vacker ö med helt underbart turkost vatten, men lite för mycket
närkontakt med öns djur. :)
Någon hade hittat en Varan som sprang omkring i
närheten av resorten också... en riktig Robinson ö med andra ord.
På stranden spelas just nu reggaemusik på hög volym, stämningen
här är lugn och skön. Vi bor på en strand som heter Hat Klong Dao. Passade på
att bo lite bättre nu eftersom vi sparat så mycket på billigare boenden sen
tidigare. Från färjan såg vi två jättelika mangroveträsk... vi åkte mitt emellan
dom. Tänkte eventuellt åka på utflykt dit någon dag om vi hittar någon bra. Vi
blir nog här ett tag nu innan vi åker uppåt till Hua Hin för att träffa Niclas
föräldrar och syster.
Svettiga hälsningar från Therese och Niclas åter i
civilisationen.
Nr 12 Fnaskexpressen Trang - Hua Hin - Bangkok
Har
tagit oss uppåt i landet, närmare bestämt till Hua Hin som ligger tre timmar
från Bangkok. Vi kom hit i fredags men åkte vidare till Cha Am för att kolla vad
det var för ett ställe. I Cha Am som ligger ca 30 minuter från Hua Hin stannade
vi i två dagar. Under dessa två dagar upplevde vi något mycket speciellt. Det
kändes som om hela helglediga Bangklok hade kommit till Cha Am. Massor av folk
som låg i vattnet och flöt på diverse ringar, bananbåtar och jetskis. När dom
inte låg i vattnet satt dom under ett tak av parasoller och åt en massa mat.
Thailändarna är nämligen livrädd för att få sol på sig... att vara vacker är
lika med att vara vit här. Det finns t o m speciella produkter för att bleka
skinnet a la Michael Jackson stil. Vi åkte från Ko Lanta med minibuss till
Trang. Den resan var den värsta vi gjort hittills... chauffören körde 120 i
kurvorna och körde i kapp med en annan minibuss i två timmar. Han körde 120 där
andra minibussar max körde 80. Resan tog en timme kortare än beräknat eftersom
chauffören hade eld i baken.
Hoppade på nattåget till Hua Hin. Resan skulle
ta 12 timmar. Efter två timmar hoppar Fnaskexpressen ombord. Två totalspacklade
äldre kvinnor med en stor beauty-box och en populärtidning med det senaste
thaimodet som enda bagage. Vem behöver något annat med sig under resan som för
dom skulle ta 16 timmar?!
Vi hamnade mer eller mindre i något slags
irritationsläge med dom därför att dom envisades med att ha båda fönstren
neddragna plus en fläkt på fullt drag. En aningen stelnackad och arg klev vi av
tåget efter att ha planerat diverse elaka sätt att hämnas på. Bland annat att
stjäla en av kvinnornas skor vars smeknamn snabbt blev "paddan". Den andra fick
gå under namnet "Tutt-Lisa", p g a hennes djupa urringning. Vi roade oss med att
se på nar Tutt-Lisas frisyr blev förstörd gång på gång nar vi mötte ett annat
tåg. Vinddraget totalförstörde hennes välkammade hår på några sekunder och hon
var nästan manisk med att kamma det platt igen. När hon själv inte kunde kamma,
tog hon hjälp av kompisen.
När vi kom fram till Hua Hin klockan två på natten
fanns inget boende att finna. Vi åkte runt med en tuk-tuk ett bra tag tills vi
fann ett bra boende till sist för 800 B per natt. (160 KR) Dock en stenhård säng
att brottas med natten igenom.
Morgonen där på begav vi oss som sagt till Cha
Am... och nu är vi tillbaka i stan igen och shoppar souvenirer. När vi var i Ko
Lanta passade vi på att rida elefant i en timme. Det var väldigt högt upp man
satt... dessutom satt vi i en korg där det fanns väldigt lite att hålla i sig i.
Vi hade dock inte ätit någon nudelsoppa innan. ;) Så vi behövde inte springa ut
i skogen...
Dagen efter hade vi träningsvärk i rygg, armar och ben.
Just
nu är det ganska blåsigt här i Hua Hin. Det märks att det går mot ett annat
klimat. Monsunen kommer snart. Med det innebär det mer värme. Vi får se om vi
hinner bada och sola lite till innan vi åker hem. Just nu ligger stranden under
vatten för vågorna är så hög. Fast vädret har en tendens att vända snabbt
här.
Det var det för den har gången...
Nr 13 Monkey business i Hua Hin!
Nu är vi
inne på resans sista dag och vi befinner oss fortfarande i Hua Hin. Har träffat
Niclas mamma, pappa och syster här ett par dagar. Vi åkte bland annat och såg
Khao Luang Cave. Det var en spännande upplevelse... en grotta med 289 Buddha
figurer och ett jättelikt hål i taket som släppte in solsken och bildade
Rembrandtstrålar i massor. Vackert att se och mycket uppskattat att ta foton på.
Vi var även ner till stranden för att kika på den årliga drakfestivalen som ägde
rum under två dagar. Mycket passande väder för ändamålet. Blåsigt som
atttan.
Niclas familj tyckte att det var varmt här, men vi tycker att det är
fruktansvärt varmt här för tillfället. Jag tror att vi har börjat känna av
väderomslaget, att tiden går mot monsunen, för luften känns hetare och kvavare
numera. T o m Thailändarna svettas nu. Snart kommer regnperioden och värmen blir
hetare än nu. Mycket hetare!
Vi måste berätta om en rolig sak som hände för
någon dag sedan. Nar vi låg och solade på piren så kom det en jättestor apa
springandes på räcket. Den satte sig helt lugnt ner och började att plocka
loppor. Den var stor som en tioåring. Det var en hanne som bodde under piren och
hoppade mellan dom olika ställena helt obrydd. Mitt inne i Hua Hin stad! Jag,
Therese, hann ta ett kort på apan innan den kilade vidare in under nästa pir för
att sova middag.
Nu på sista tiden har vi käkat mer och mer gatuståndsmat. Vi
har hittat en favorit som kallas för "Sajgro". Det är thai-korvar skulle man
kunna säga. Kött tillsammans med ris och nudlar inuti ett slags korvskinn som
man grillar över öppen eld. Det äter vi tillsammans med grillad majskorv doppad
i salt och som dryck har vi Coca-cola som serveras i plastpåse med sugrör
till.
Har gjort det till en traditi on mer eller mindre att ta långa
promenader här nere... I förrgår gick vi tre kilometer enbart för att köpa
Sajgro. Fast vi hittade inga så det fick bli grillspett istället.
Vi trivs
att resa ihop och har redan börjat planera för nästa resa. Det lutar åt Afrika
nästa gång.
Resan har gått bra och inga större missöden har inträffat. Ingen
rånad, ingen dödssjuk. Lite trassel med magen och med vissa skärsår dock, men
inget som satt stopp för våra bravader. Nu väntar en tre timmar lång taxiresa
upp till Don Muang Airport i Bangkok, 25 mil ifrån Hua Hin, innan vi kommer att
borda planet klockan 1.30 inatt. Ser fram emot en Yatzy turnering på flygplatsen
för att fördriva dom sista timmarna i Thailand... Hoppas vi inte fryser ihjäl
när vi kommer hem bara. Våren är i antagande och snön smälter där hemma har vi
hört. Ser fram emot sommaren nu.
Snipp snapp snut... så var äventyret slut...
för den har gången. ;)
/Therese och Niclas